Anders Adlercreutz, student år 1990
Om jag skulle rita upp en bild av mitt liv hittills, skulle gymnasietiden få ett mycket större utrymme än de 3 år gymnasiet ju faktiskt bara tog. Och när man träffar någon man inte träffat tidigare är det ganska naturligt, ifall att personen är finländare, att man i ett rätt tidigt skede berättar vilken skola man gick i. Kyrkslätts gymnasium var ett naturligt val för mig och jag är så här 30 år senare fortfarande glad över att det är skolan jag fick gå i. Jag är stolt över att kunna kalla KyGy mitt gymnasium.
När jag ibland besöker skolan känner jag fortfarande igen stämningen. Humorn, attityden, det naturliga förhållandet mellan elever och lärare. De möjligheter som finns i korridorer och klassrum – betydelsen av att själv få välja vad man vill läsa, med vetskapen om att det finns stöd när det behövs.
Jag är stolt över att kunna kalla KyGy mitt gymnasium.
Anders Adlercreutz
Gymnasiet är lite av båda. Dels en trygg skolmiljö men ändå nästan ett steg in i vuxenlivet. Att få lära sig i sällskap av goda vänner, med stöd av inspirerande lärare är fantastiskt. Ibland kanske jag inte i stunden förstod hur enastående gymnasietiden i själva verket var. En annan lärdom är att det inte är bråttom. Det finns tid för vad som helst. För ett år som utbyteselev eller kanske bara ett år till i gymnasiet om man känner för att ta det lite lugnare. Och de val man gör i gymnasiet avgör inte allt. Man hinner väja om flera gånger till under sin studietid och sitt arbetsliv. Viktigare än taktikerande för nånting som kanske väntar är att man känner efter vad man vill, men kanske också att man ibland vågar göra det man är lite osäker inför, det som ligger utanför sin egen bekvämlighetszon.
Allt det här tycker jag att enormt fint reflekteras i mitt gymnasiums, Kyrkslätts gymnasiums motto ”Kom som du är, bli den du vill”!