Jenny Paajes, student år 2002

En av Kyrkslätts gymnasiums alumner är Jenny Paajes som blev student från skolan år 2002 och jobbar som verksamhetsledare för Kyrkslättnejdens ungdomsförbund som upprätthåller Luckan i Kyrkslätt. Jenny är utbildad filosofie magister från Åbo Akademi och jobbade i många år som reporter vid svenska YLE och KSF-media. 

Fantastiska lärare

– Jag är jättepositiv så jag gick alltid till skolan med glatt humör. Men just gymnasietiden var svår för mig eftersom alla mina bästa vänner började i andra skolor i Helsingfors och jag stannade kvar i Kyrkslätt av den orsaken att jag själv bor i Sjundeå. Jag ångrar inte det. Skolan och lärarna var jättebra och det fanns intressanta tillvalsmöjligheter, t.ex. en konstkurs med fotografering som utgjorde en diplomhelhet och bra lärare, inspirerande på många sätt! Vi hade bra lärare i både modda, biologi och psykologi. Lärarna var fantastiska! Och jag trivdes med det, men det var tråkigt att mina bästa vänner försvann och det blev knepigt att knyta nya kontakter bland gamla bekanta, berättar hon. 

Men som den sociala person Jenny är slutade allt bra, hon fick en ny bästa vän redan under första året i gymnasiet. Det hon nämner som en annan positiv sak med Kyrkslätts gymnasium är att det kommer studerande från så många olika håll, vilket gjorde att hon hittade sin goda vän bland dem som kom från en annan kommun. 

Kraft i vardagen 

Jenny berättar att hon alltid har varit aktiv också utanför studierna med idrott och sång. Det som ger henne kraft i vardagen i dag som 36-åring småbarnsmamma är kvalitetstid och kulturupplevelser med goda vänner, sjungande och att röra på sig. Det har alltid varit ett sätt för Jenny att få energi. Redan under gymnasietiden började hon med taekwondo och fortsatte med det i många år. Hon simmade också ofta i Kyrkslätts simhall före skoldagen. 

– Ofta gick jag tidigt på morgonen tillsammans med min pappa. Vi har alltid varit de tidiga fåglarna i min familj. Vi simmade någon kilometer per gång och det var jättebra för det hjälpte koncentrationen i skolan. Så det rekommenderar jag starkt! Pappa och jag steg också tidigt upp på vinterveckosluten för att åka ut i slalombacken. 

Med nyfikenhet och positivitet kommer man långt.

Jenny Paajes

Tillräckligt bra räcker

– Jag var en ambitiös studerande. Jag hade lätt i alla ämnen och pluggade också en hel del. Så här i efterhand ser jag att det var bra men att jag samtidigt kunde ha slappnat av lite mer. 

-Jag ser att unga flickor och också pojkar tar jättemycket stress över skolan och studentskrivningarna. Till alla dem jag kommer i kontakt med så säger jag att det räcker att vara good enough. Man kan välja lite var man vill satsa och göra det! Jag var bra i skolan och tyckte det var trevligt att lyckas, det gav mig en god självkänsla, men man måste inte alltid vara så jättepräktig, tänker jag idag, säger Jenny med sitt sprudlande skratt. 

Flummig psykologi och franska cd-skivor som inspiration

Den nytta man har av gymnasieutbildningen i långa loppet är inte alltid nödvändigtvis helt konkreta kunskaper eller färdigheter utan insikter på ett mer allmänt plan, poängterar Jenny.

-I vuxen ålder inser jag att för mycket fokus låg på att klara sig bra i prov o.s.v. Man glömmer mycket med tiden, men jag hade många fina lärare som kunde inspirera och ge en helhetsbild av saker, t.ex. franskaläraren som tog in musik och fick oss att komma in på nya härliga spår i språket. Vi fick låna hem cd-skivor och jag kan ännu också de sånger från Romeo och Julia jag lärde mig då på franska. För att inte tala om Celine Dion. Jag lärde mig språket genom musiken! 

Också från psykologin minns Jenny att det fördes goda diskussioner med en lärare som lyssnade och som inte var rädd för att använda mer okonventionella och det man kanske kunde kalla ”flummiga” metoder. 

”Jag lärde mig att man kan vara nöjd med att inte alltid vara helt på topp”
-Jag hade också en bra modersmålslärare som verkligen öppnade upp för skrivande och jag minns den första tian i en essä och insåg att ”nu har jag fattat vad det handlar om att på riktigt skriva” och det var jätteroligt!

Att ha ambitioner är en viktig drivkraft och att minnas det man lyckas med är fina minnen man bär med sig genom livet, men också de svårare erfarenheterna kan vara viktiga. Jenny betonar att det är viktigt att acceptera att man inte alltid lyckas så bra som man kunde önska. 

-När jag skrev matematiken i studentskrivningarna misslyckades jag och stjärnorna stod inte i en rak rad på himlen och det gjorde mig besviken, men sen insåg jag att det inte är det som är det viktigaste så det var helt okej. Jag tror att det är viktigt att acceptera det och inte bli och älta en sådan sak. Så redan då lärde jag mig att man kan vara nöjd med att inte alltid vara helt på topp.

-Det är okej att misslyckas! Och flera lärare jag känner poängterar just att man inte behöver vara bra i alla ämnen och välj lite när du vill satsa och planera hur mycket du ska ge – ska jag ge allt på alla fronter eller hur kan jag reglera min insats för att helt enkelt inte köra slut mig. 

Jenny betonar också att stresshantering och självreglering är något hon tror att ungdomar idag vet mycket om men att också lärarna har ett stort ansvar i att inte ställa unga studerande för många krav på en gång. 

Hur kunde du klara dig genom gymnasiet utan sociala medier? 

– Alltså det var ju sociala tillgångar på andra plan, så där IRL, säger Jenny med ett skratt. Men vi hade ju faktiskt mobiltelefoner redan på den tiden! Och nätet fanns ju nog. 

Följ din magkänsla i yrkesvalet

-Min mamma har fungerat som min förebild genom att hon har varit så aktiv på många sätt, i t.ex. föreningsverksamhet, medan min pappa har varit min förebild när det gäller att röra på sig. Jag har haft lyckan att ha föräldrar som har engagerat sig jättemycket i våra liv och varit närvarande föräldrar och det är nog den största gåvan de har kunnat ge oss. Något jag själv vill ge vidare till mina egna barn, för jag tror det att är det som är nyckeln till ett balanserat och bra liv vem man än är och vad man än vill bli, så är det viktigt att man har stöttepelare som lyssnar på en och ser en.

-Min mormor och moster fick mig nog säkert att studera konst, eftersom jag fick upp ögonen för hur härligt det var och fick hjälpa till på vernissage i min mosters konstgalleri och min mormor som lärde mig mycket om estetik och konst.

Att följa med de olika släktingarnas sätt att leva fick Jenny att börja inse och formulera hur hon själv ville leva sitt liv och vad som är viktigt för var och en.  Förebilder i all ära men i slutändan är det man själv som behöver fundera vad som ger en mest och Jennys råd är att gå efter det som magkänslan säger. 

När det gällt karriären har Jenny inte haft några konkreta förebilder men mer gått efter en känsla om vad hon har tyckt om. Också under gymnasiet gillade Jenny även naturvetenskaper som fysik och kemi, men valde ändå att slutligen satsa på de humanistiska ämnena eftersom hon tidigt insåg att det ändå var det hon ville jobba med, saker som är roliga och som man får energi av.

-Och så blev det ju, att jag jobbar med något som jag tycker att är roligt. 

Om man däremot vill prioritera betydligt högre lön och möjligheter att avancera så kanske Jenny skulle ha valt om och kanske blivit läkare eller jurist, något hon också skulle ha upplevt som otroligt intressant, men även krävande. Hur mycket resurser och kapacitet man har att ge är slutligen något var och en måste fundera ut själv. 

-Jag har valt ett yrke där jag kan ha skojigt på jobbet och känna att det är lite krävande men också roligt och inte bara ett enda slit. Lönen är inte heller allting utan det är så mycket mer som spelar in i att livet blir en bra helhet, summerar Jenny. 

-Pusselbitarna tenderar att falla på plats förr eller senare, stressa inte.